Åt helvete.

Känner mig jävligt förrådd faktiskt, bortkastad och översutten. Men konstigt nog så tillät jag det. Är jag svag? Det måste jag iaf vara som föll så lätt för det. Och nu gör det så där ont igen, blodet fräter och fräser. Glödande knivar sticker från insidan i väntan på att hålet ska fyllas igen. Vill skrika men det går inte! I just simply can't. Vill springa iväg men benen viker sig. Luften jag andas känns som ett smaragd-grönt gift. Vad är det jag gör fel? Man lär sig av sina misstag har jag fått höra men jag gör tydligen inte det. Antingen är jag trögfattad eller så vill jag helt enkelt inte lära mig av dom. Men i slutändan får jag bara bli sårad. Börjar bli ganska van med det nu. Feelings are fragile det är dom, och vissa älskar bara att krossa dom. Uppfyller ens drömmar som bara visar sig vara aska och ihåliga. Vad vinner man av det egentligen? Och varför just denna charad? Det är jag som blev sårad inte du. I got feelings aswell.

Pain is the one experience common to every living thing, it unites us.