Solicitation.

Oh mighty Creator. Show me some light, show me some guidance. I've seen the signs but missed their meaning. How is it that you forgot me? I thought you loved all your childrens. Give me the strength to walk the path you destent me to walk, because im so confused and lost right now. The meaning with this life makes no sense to me anymore, is this what you call life? A life with pain and suffering, a nightmare beyond your imagination, a hole so big in your chest you can barely breath? Im disappointed if you want my opinion, because i've heard so much about you. You're power to create the world, rebuild a new race, create a civilization. You're prophet Jesus, a healer and a messiah. Everyone heard of him but no one seems to have seen him. Im not here to cast judgement but im just expressing myself in a way i never done before. So please..

Hear my prayer.

Fuck you.

Idag har jag en sån här dag, eller rättare sagt en sån här kväll där jag vill att folk ska dra åt helvete. Förstår inte heller hur folk orkar. Jag menar, dom står och ljuger en rakt i ansiktet när jag VET att dom ljuger! Jag är en sån där människa som vet när folk ljuger, är jättebra på att läsa av dom och studerar dom väldigt noga. Vissa måste tro att jag är nån slags psykopat men med åren lär man sig det där, och det är en jävligt bra egenskap, iaf om man har dom jag umgås med. Men kan säga redan nu att alla jag umgås är inte sådär och ni vet vilka ni är, och jag hoppas bara inte fel människor tar åt sig äran för det är bara ett fåtal jag pratar om.



Dagen i sig har varit relativt bra. Trevligt att sitta på Uno-X hela kvällen och surra med Jossi. Sen efter det kom Jessica så vi for snurren kring byn när Jossi skulle sluta. Varit hos morbror tidigare på dagen och suttit där och surrat. Så nu sitter jag här hemma och önskar folk drog åt helvete bara.



Over and Fuck you.

Change my name, and please change my life.

Idag har jag en sån där dag att jag bara vill dö. Lägga mig ner och riktigt somna in, och då menar jag RIKTIGT somna in. Mår skit som vanligt, fast det varierar. Ibland är det mer eller mindre. Och idag mår jag väldigt dåligt, och av vilken orsak vet jag inte. Eller ja.. Jag vet ju orsaken men orkar absolut inte ta upp den på bloggen. Kan avslöja att det har lite med kärlek att göra, för jag, Emma och Luke satt och diskuterade lite på msn om kärlek och allt sånt där. Och dom började då förståss säga att det bara är skit, och till viss del kan jag hålla med dom men åt andra sidan så kontrade jag med att det kanske inte alls är så man tänker när man hittar den rätta. Men min fråga är då; När fan hittar man den rätta? Ska man gå där och vara deprimerad flera år innan man hittar den man älskar. Jag vill att min dag ska komma, och jag trodde där ett tag den hade det men så var icket fallet. Men man överlever, det gör man alltid :) Men man känner sig som ändå nere och deprimerad. Man vill grina blod som känns som syra. Golvet känns som brännhet lava och lemmar på kroppen väger ton. I andra ord det gör ont, och det gör ont som fan.


Är detta egentligen meningen med livet? Att man ska känna smärta i alla sina år. Alltid ha ångest? Alltid känna sig skamsen och värdelös? I sånna fall vill inte jag leva detta jordeliv. Ser ingen mening med det. Man strävar efter lyckan men tycks aldrig finna den. Men man kan ju alltid dö försöka!


Over.

Cast away.

Ska börja med att presentera en helt underbar och fantastisk människa! Har träffat henne tidigare men har som inte "känt" henne på riktigt, vilket är ganska dumdistrikt och jag har förlorat massa tid på mitt eländiga liv. Men kan iaf säga att nu när jag pratat med henne igen och tagit upp kontakten så har det i stort sett förvandlat mitt liv till ett kärleksfyllt och en inspirerande jordupplevelse. Hennes vänlighet går inte att jämföra och all den kärleken hon ger räcker till så många förlorade själar, t.e.x min själ. Tidigare var den kall och livlös, men nu sprakar det bara som om nån fyllt mig med bensin och tänt eld. Så nu vet jag vad jag saknat och strävat efter så länge. Kärlek..

Och här är hon!

Vardagen : Den har inte bestått av nått speciellt. Eller ja.. Har varit hemma mesta dels också har jag varit hos Ellen och sett på ho Livia. Kaffe och fika efter det vilket var Fruktsallad med vaniljvisp. Sen efter det kom Marielle (Ellens kusin) och satt där och surrade ett tag om allt möjligt :) Sen efter det har jag bara varit hemma och degat. Men nu ska jag iaf gå och bära ner morsan dator som jag har lagat.

Over.

Light.

Me like you ALOT!


The shine you provide me is the best thing that could happen to me, I'll never feelt so alive.

Star.

Känner hur min depression växer, och att allt bara kan vända som en hand. Jag får vara ledsen 24/7 och känna mig hur patetisk som helst, känna mig mindre värd än andra människor. Men är jag verkligen det? Är jag en nobody som man kan kasta åt sidan när man känner för det? Vissa har det svårt det medger jag, men jag mår hur jävla dåligt som helst, dag efter dag känner jag hur hålet i bröstet bara blir större, blodet är som syra och jag kan knappt andas. Luften känns som gift och allt jag äter smakar bara jord. Jag undrar egentligen hur en lycklig människa känner sig, om dom känner hur den där brusande känslan av glädje riktigt pyr likt en eld som brinner klart som en stjärna, och hur kärleken sprider sig till alla lemmar i hela kroppen som om en blixt slagit ner i dig. Nån gång har man ju känt dom känslorna men inte så passionerat och angenämt som man har blivit beskriven att det skulle göra, bara avikelser och skenmanövrar man fått ta del av och uppleva, ett smakprov man bara fick testa. Och efter första gången är man beroende. Men nån gång ska man väl få känna hur det fyller upp kroppen, som badskum löddrar.


Nu blir det iaf att få vara ifred en tid framöver, kan inte säga hur länge det tar men jag kommer tillbaka när stormen lagt sig.

Sometimes truth pains more than the lie.

Over.

Breathe.

Hallå Bloggen, nu var det ju som ett tag sen jag skrev här. Men det roliga är, jag har inte haft nått att skriva om trots allt som hänt, men jag anser inte att det är nå värdigt att skriva om. Men roliga saker är det iaf som hänt så mycket kan jag avslöja, men inget jag orkar skriva om. Har som inge att skriva om egentligen, om mitt patetiska vardagsliv som jag inte ens tror man kan kalla liv.


Men.. Jag tror jag har hittat meningen med livet, eller åtminstone en undvikelse. För det första känner jag hur jag sakta börjar klättra uppåt istället för att falla ännu mer ner i mörkret/depressionen. Vilket då beror på vännerna och människorna jag har att göra med, men det finns bara 1 som jag kan tacka, Och för många som inte vet så bor hon i Töre-Stad. Hon ger mig så mycket av att bara andas, och jag önskar många kunde göra det, men vänlighet är svår att hitta nu och det är en underskattad egenskap som vissa inte ens har. Men jag har inge att ge igen, känns så iaf. Men nån gång ska jag väl hitta nått att ge, och jag hoppas det blir lika fint som det hon gett mig. Det jag vill säga är att jag tackar henne! Varför be efter änglar från himlen när vissa finns på jorden?

Underligt nog känner jag mig glad faktiskt, gladare än jag känt mig dom senaste åren. Undra vad hon gör mig med egentligen?


Förövrigt tror jag inte att det kommer gå många knop idag, kanske en sväng till J-ön och hälsa på morsan. Känner att jag skulle behöva komma mig ut lite, som en hund som ska rastas. Bli glad av att bara vara ut och känna den kalla vintervinden lätt vidröra min kind, Det skulle vara härligt. Höra hur snön knastrar under skorna och se en orangefärgad sol fara ner vid kanten av världen :) Som sagt, livet känns helt makalöst bra just nu.

You're the Light that breaks up my Dark.